/ ♥ förlossningen med Mimmi /

Frågor

GRAVIDITET:
När fick ni reda på att du var gravid? 3 Januari 2010
Var det planerat? Nej
Blev det en chock? Nej
Hur gammal var du? 17
Hade du mycket halsbränna? tillräckligt.
Mådde du illa under graviditeten? ohja
Hade du mycket foglossningar?
ja
Hade du någon hormonrand? ja lite
Hade du sammandragningar? Ja
Ditt sf mått som störst? 35 typ
Har du fått bristningar? ja pytte lite.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? En flicka
Vad hoppades du på att det var för kön? viste att det var en flicka.
Hade du mycket vätska i kroppen? Ja.
Hade du några speciella cravings? Nej faktisk inte.
Vad gillade du för mat? all mat ? haha
Någon maträtt du avskydde? nej ingen speciell.
Behövde du kissa ofta? Rätt så.
Hur mycket gick du upp i vikt? 16 kg
Är du nöjd över din graviditet? ja faktist, dock lite jobbig.
Var du rädd för förlossniningen? Nej
Hur ser du på graviditeten idag? Saknar magen och sparkarna, längtar tills nästa graviditet.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? smärtfri ;)

 

FÖRLOSSNINGEN:
När startade din förlossning? värkarna kom och gick i flera veckor, men runt 14 tiden den 29 Augusti började värkarna som fortsatte till förlossningen. 
Vilken vecka var du i? 36
Gick du över tiden? Nej
Hur startade din förlossning? lite små värkar.
När åkte ni in? runt 7-8 på kvällen typ.
Hur lång tid tog det?
Från det att vattnet gick 1 och en halv timme.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 6-7 cm
Hade du någon bedövning/smärtlindring? lite lustgas.
Tyckte du att värkarna gjorde ont? haha ja iallafall efter att vattnet gått.
Grät du? ja det tror jag
Skrek du? ja
Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet?  Cirka1-2 minuter.
Hur lång tid tog krystvärkarna? en kvar
Vem var med på din förlossning? Mamma, Anton, en barnmorska och en undersköterka.
Hade du ont efteråt? Ja!
Vad tyckte du var jobbigast? Efteråt för jag blödde så mycket.
 Var du rädd för något? Att bebisen inte skulle må bra och att jag skulle behöva opereras.
Är du nöjd över din förlossning? själva förlossningen ja.
Blev du sydd? ja
Dragen med sugklocka? nej
Hade du någon nära med dig? Mamma och Anton

BEBISEN:
Mådde bebisen bra när den kom ut? ja och nej
Vad blev det för kön? flicka
Vad vägde han/hon? 2310gram.
Hur lång var han/hon? 45cm lång.
Huvudomfång? 31.
Ville bebisen amma på en gång? nej
Hade bebisen gulsot? ja.
Mådde bebisen bra under bb-tiden? prematurtiden, ja.
Vad fick han/hon för namn? Mimmi
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? nja, jag visste att hon skulle heta det. Sen bestämde vi det när hon var 5 dagar gammal :)
Hur ser du på förlossningen idag? Jag vill absolut göra det igen!
Var allting värt det? såklart !

/ ♥ förlossningen med Mimmi /

Efter förlossningen

Klockan var nu halv 2 på natten och mamma skulle åka hem.
Och eftersom jag mådde så bra så skulle jag få gå och duscha av mig.
Anton var fortfarande uppe på prematuren med Mimmi.

Jag fick sitta på en stol och duscha sen när jag skulle resa mig kände jag att jag inte mådde nå bra.
Jag blev snurrig och barnmorskerna kom och hjälpte mig till sängen.
Anton hade nu kommit tillbaka och lillan hade fått mat och mådde bra.
 
En av barnmorskerna tröck på min mage och då kom det en massa blod!
Sen kom det in en massa folk, dom satt dropp i händer och armarna.
Jag förstod ingenting, ingen sa vad det var som hade hänt.
Jag var livrädd och grät och skrek för att det gjorde så ont i magen när dom tröck på den.
Sen sa läkaren: Hon måste nog ta ut piercingen i tungan för det kanske blir opperation!
VAD FÖR OPPERATION sa jag.
Ja man går in med en hand.
Jag fattade ingenting Anton var rädd för att jag grät och hade ont.

Dom gjorde massa undersökningar där nere och det gjorde så fruktansvärt ont!
Vill inte gå in på detaljer vad dom gjorde men det gjorde ont och det är det
hemskaste jag har varit med om. Att inte veta vad det är som händer.

Efter 5 timmar hade jag slutat blöda.
Och allt hade lugnat ner sig, jag var helt slut.
Tillslut gick dom från rummet och jag var helt utmattad.
Allt folk försvann och då berättade barnmorskan vad som hade hänt.
Det var några hinner som inte hade följt med ut under förlossningen.

Fick ligga kvar i rummen och dom kom in lite då och då och tröck på magen
för att kolla att jag slutat blöda.

Var tvungen att kissa var femte minut efteråt, av allt dropp.
Jag fick 5 påsar tror jag.
Tillslut rullade dom in mig till ett rum på BB och jag fick sova.
Anton gick upp till Mimmi och jag sov.

Fick senare under dagen åka rullstol upp till prematuren och kolla på Mimmi, världens sötaste lilla tjej.
Men fick inte sova där med hon och Anton, för dom ville ha kvar mig på BB så dom hade lite koll på mig.


Förlossningen var rena drömmen om man jämför med det som hände efteråt!
Men nu var hon här våran lilla Mimmi<3
/ ♥ förlossningen med Mimmi /

När Mimmi kom till världen

Vaknade på söndag morgon och hade då haft värkar på natten.
Men dom slutade på morgonen.
Vi gjorde inget speciellt jag och Anton. ''Myste'' lite runt två på dagen.
Sen fick vi för oss att åka och köpa en grillad kyckling och potatissallad :)
Jag hade fått värkar men jag tror inte att någon på affären märkte det, men det gjorde jag.
Vi åkte hem och åt, sen blev värkarna starkare.




Vi åkte upp till Mamma och Pappa och Anton frågade om vi lika gärna skulle packa väskorna och ta med.
Men jag sa nej, dom har ju sagt att hon ska komma hela tiden, och när jag fått värkar så har dom
avtagit varje gång. Men dom hade aldrig gjort så ont som dom gjorde nu.

Jag och Mamma tog en promenad med Amigo och värkarna kom var 2-5 minut och jag hade så ont
när dom väl kom, det går lixom inte att beskriva känslan. Jag viste inte om jag skulle stanna eller fortsätta gå.
Mamma tyckte att jag såg ut som ett mumintroll när jag gick och hade ont HAHA




Mamma tog ett kort på mig, ser jag ut som ett mumintroll kanske ? ;)

När vi kom hem igen så mätte vi ungefär 4 värkar och sedan ringde vi förlossningen,
dom bad oss komma in.




Så vi åkte dit, utan att packa eftersom jag sa att det kommer säkert att avta igen.
När vi kom till sjukhuset så var det samma barnmorska som sist när vi va in och hon tyckte det var konstigt om inte bebisen kom nu.
Jag var öppen 5 cm men när värkarna kom så var det 6cm trodde hon.

Mamma följde med in eftersom hon skulle vara med på förlossningen om det skulle bli en den här gången.
Anton åkte och hämtade väskorna och jag och mamma gick och drack kaffe.
Sen frågade vi om vi kunde ta en promenad och dom undrade om jag verkligen orkade de.
Jag förstod inte riktigt, klart jag gjorde, dom gjorde ju inte så ont att jag inte kunde röra mig.



När vi kom tillbaka från Promenaden så hade dom bytt peronal till nattpersonalen.
Och dom kom in och undersökte mig.
7cm var jag öppen.
Oj sa barnmorskan här kan vi nog sticka hål på hinnorna så att vattnet går, men
jag måste kolla så det är okej med läkaren eftersom det var lite tidigt än.


Vi satt och väntade på att få något svar,
då kommer det in en undersköterka och börjar plocka fram en massa saker.
Jag frågade vad hon höll på med, jag förbereder för förlossningen det är lika bra att förbereda nu sa hon.
Anton hade nu kommit tillbaka och då kommer hon in igen och säger att dom ska göra så att vattnet går.
Jag skakade i hela kroppen, var jätte nervös, och lite rädd, trodde inte att det var dags än.
Jag fick en skjorta att ta på mig och jag gick iväg och tvättade bort sminket.




Barnmorskan kom in igen och hade med sig en sticka som såg ut som en virknål,
hon sa att det kommer inte att göra ont.
Sen tog hon hål, och jäklar vad vatten det kom, jätte mycket och varmt var det.
Jag kunde inte ligga stilla så mycket skakade jag.

Jag frågade om det kommer göra mycket ondare nu, ja dom kommer kännas lite mer fick jag till svar.
Nervöst som bara den frågade jag om jag skulle få lustgas eller något.
Ja det är bara att ta den här sa hon.
Hon berättade hur jag skulle göra och jag skulle prova den innan en värk kom.
Gud jag trodde jag skulle spy, kändes som att jag var aspackad!




Dom satt grejer på bebisens huvud för att hålla koll på hjärtljuden.

Värkarna som kom efter att dom tagit vattnet, gjorde jääätte ont om man jämnför.
Fick aldrig lixom till det med lustgasen, man skulle andas i den precis innan värken kommer,
och hur ska man veta det ?
När halva värken gått så började jag andas i den. haha
Men den funkade ju endå.

 

Fick lägga mig på sidan för det kändes bättre. Och sen gjorde värkarna så ont att jag bara skrek kändes det som,
men då sa barnmorskan att det inte hjälper.
Jag svarade att det kändes bättre då.

Fick ligga och ta emot värkarna tills krytvärkarna kom.
Sen sa hon att nu kommer du att känna när det är dags att krysta.
Hur dåå frågade jag ? hur ska jag känna de ?
Och jag lovar man känner de, ett tryck neråt och det kändes nästan som att man skulle spy.

Efter en stund så gick Mimmis hjärtljud ner och en av barnmorskerna fick hjälpa till och trycka på magen
så att Mimmi skulle komma ut fortare. Dom fick klippa lite också, men det kände jag inte ens.

Krystandet höll på en kvar och sen kom hon ut.
Våran lilla flicka, fick upp hon på bröstet och all smärta var borta, en underbar känsla.

 







Sen kom moderkakan och vi kikade på den, den såg ut som en köttbit typ.

Hon var så pigg och skrek så vi fick ha hon hos oss en stund :)



Barnmorskan skulle sy mig också eftersom dom var tvungen att klippa.


Efter en och en halv timme ungefär så skulle hon få åka upp på prematuren och anton följde med henne upp.



Mimmi Alice Bång Nergaard föddes den 29 Augusti 2010 23.57 <3